Jakecare

Lite aupair filosofi inspirerad av den franska filosofen Rene Descartes. En kväll efter turistande i smaragd staden hamnade vi på en bänk längsmed Greenlake. Där drog tänkandet iväg.

- "Dit camion"
- "Camion"
- "Pouete Pouete"
:) Tack franska språket för att du hjälper en att skratta gott, ibland.

Det har gått en månad+ sen mitt sista inlägg. I omgångar har jag glömt bort att jag har en blogg och att jag inte har velat skriva. Det har visserligen hänt en del saker men ingenting som är särsklilt intressant för omvärlden. Tror jag iallafall. Men nu denna söndag med en kopp kaffe, en skål med blåbär till frukost och tomt hus tänkte jag att jag kunde sätta mig ner och skriva lite. Min värdfamilj åkte iväg igår till Millersylvania med barnens skola för en lekhelg ute i någon skog och för att sedan åka vidare till Portland, Oregon. Där ska de fira Passover med värdmammans brors familj. Tror att Passover är den judiska nyåret. Lite dålig med det där om religösa högtider.
(Jag märker att det har varit ett tag sen jag skrev sist eftersom jag har glömt bort vart tangenterna sitter på dator, framför allt åäö)

Jag har de senaste veckorna gått på Bikram Yoga (i andra ord Bastuyoga) ett par gånger i veckan. Jag kan nå mina tår och snurra på kroppen som om den vore en handduk. Ja, nästan kan jag det. Den här yogan är otrolig! Man svettas, mår illa, svimmar och orkar knappt röra på sig efter åt men det kan vara bland det bästa jag har gjort. I 90minuter spenderar man sin tid i en svettluktande lokal med 1-2 dussin andra nästintill nakna människor och svettas och andas och vrider på sig. Lyssnar på instrukturören som pratar så snabbt så jag undrar nästan om de kanske borde bli hiphop artister, och som passar på när man står i träd-positionen eller i kamelen att skämta om hur snygga alla är eller hur en man under gårdagens lektion släppte så mycket gas att de flesta var tvungna att lägga sig ner och vila en stund. Det är olidligt. Men när man väl har bytt om från genom svettade shorts, två stora handdukar yoga mattan och knatar ut i staden igen så mår man faktiskt...helt otroligt! Nästan lite av en smak av nirvana. Visserligen är det typ en munk i hela världen som når nirvana var tredje årtionde, men det är nästan som att gå och fönstershoppa för en rabatterad nirvana-kavaj. Jag har ofta jämfört migsjälv med ett amerikansk kylskåp i hur vig jag är (det gäller fortfarande, bara det att jag faktiskt kan visualisera kylskåpet numera) och jag känner mig som ett när jag är där inne när man ser vissa av dessa artister som kan vrida och böja sig som om gummi vore stelt. Men jag är inte ensam. Riktigt feta, riktigt håriga, riktigt kollosala människo kroppar vistas i den lokal bredvid mig och genomlider samma 90 minuter som mig. Men efteråt har vi alla samma blick. "Tack för att det är över...när börjar nästa lektion?"
Den sista vecka har jag gått runt och funderat på om jag ska köra en vit månad i maj. Köpa ett yoga kort för ca 1million dollar, inte dricka en droppe alkohol och inte vidröra tobak. Det vore något va? Varför jag inte börjar på tisdag  är för att som jag sa tidigare att månads kortet kostar ca. 1million dollar vilket jag inte har råd med den här månaden på min aupair lön men maj kanske. Jag behöver något att göra det med och det kan vara lite svårt. Det kostar pengar sen så är det frukansvärt svårt att genomföra det. 30dagar i streck! 45timmar Bikram yoga! 45Timmar i den där illaluktande lokalen med alla nästan nakna människor och farliga människogaser. Eftersom där såpass påfrestande att genomföra den här yogan är det nog svårt att hitta någon som är villig att genomföra det. Jag behöver någon som plockar upp mig hemma när jag inte vill och någon som jag kan hämta om han eller hon inte orkar själv. Någon att puscha sig egenom det med. Jag behöver kanske ett annat mänskligt kylskåp som vill komma i form inför sommaren. Jag vet att det är värt det, jag vet att jag kommer vara formen av en grekisk gud och jag vet att jag kommer kunna nå mina tår i minst 3 månader framöver, men jag behöver hjälp med att bestämma mig för det. Lite moralisk support från mina trogna bloggläsare (mamma och sofia bla) är ju till hjälp också.

Oscar och Sebastian avslutar sitt år i Kanada i dagarna och ska åka hem igen för att nästan direkt dra vidare till Riksgränser och avsluta snösäsongen där. Men först ska det komma till Seattle nästa helg och ta hand om mig :) Ner till yoga studion (läs krogen) ett par dagar och lattja lite innan verkligheten kickar in och de åker hem igen.

Nu ska jag återvända till min andra kopp kaffe och hemma bion som installerades för ett par veckor sedan. Ni får en liten smak av musiken jag lyssnat på nu när jag skrivit inlägget. Tyvärr finns det bara super korta versioner...

The quote of the day..."Abååååå jaaa sväääär på mammas leverpastejssmörgås att snubben spelar mangas i krogkön"

Grattis Johan! Det är Johan's födelsedag idag. Han är på väg med familj och med Carlsson's till <Österike  för lite skidåkning.

Milo's födelsedag. Brunch med pankakor och sirap. Och frukt.


Fruktskålen



Trollkarlen "Turk"


Milo och Q i baksätet på bilen.


Gasworks park. Fint?


Seattle från Gasworkspark


Det är allt.

Nu har mamma dragit sig norrut igen efter två allt för korta veckor. Det har ju förstås varit sååå trevligt med fin besök, kramar, riktig svenska (inte som de andra svenskarna här i seattle :) ), fina samtals stunder etc. Men mycket av det som har skett undertiden mamma har varit här vet ni redan om ni läst de tidigare inläggen, dessutom om ni känner henne så är det ju en självklarhet att jag har haft det trevligt.
Hon hade med sig en externhårddisk som har används flitigt. Framför allt av henne för att sortera alla foton som hon tog här, men även jag fick användning av den. Kopierade de flesta av bilderna som verkade intressanta. Här kommer några som sticker ut bland dem...


4 tjejer, en grabb och en glad pojke med glass i hand :)


Gräsö i sitt esse


Ett kyligt midsommar, men ack så trevligt.


Ulrika och den fina flickan Julia


Fina stora syster

Vardagen har kommit tillbaka, med regn. Skolan som barnen går i svämmade över idag. Det gör den tydligen varje år. Jag hörde fågelkvitter idag när jag tog mig ut under det korta uppehållet. Då bubblar ju en del vårkänslor upp. Så, tillbaka till de vardagliga grejerna. Packa lunchlådor, träna, busa med ungarna och sova. Jag klagar inte, det passar mig perfekt. För stunden i iallafall. En av kurserna som jag hade ansökt till kommer inte att hållas pga det är för få som ansökt, och körkortet får jag inte heller. Hade ingen försäkring i bilen vid testtillfället. Alltid ska det vara något med detta jäklakörkort! Bildbevis...


Jag åkte mycket bil igår, mellan tre olika städer. Kirkland, Bellevue och Seattle. Det blir så, man är ju populär.
...
..
.
Eller så driver man aupair-taxi 101 och får lite mat som tack samt umgänge :)

Nu blir det sängen, eller mot sängen med min nya Ipod och funderingar kring vad livet vore om man var en...kotte i redwood skogen nere i Californien. Eller en gnu i en grotta under Bern?

Adjö

Nyårsfirande med vissa förhinder



Vi åt middag på The Harvest Vine en finare restaurang i Madrona Valley. Vacker, spännande  och god mat. Personalen var artig men stressad och vi förstod efter en stund att de tänkte sig att alla gäster skulle vara ute ur restaurangen i god tid före tolvslaget! Vi tog våra plasthattar och knatade hem, rätt nöjda trots att restaurangbesöket blev kortare än förväntat. Jag lyssnade in 12-slaget på radion och inte en enda raket varken såg eller hörde jag.




Nyårsmenyn,på första tallriken låg chestnut soup med idiazable foam. Den andra rätten bestod av anklever arrangerad med äppelkompott eller hummer med tryffelhonung och rostad brioch. Den tredje rätten var Ahi tuna,consomme,potatoterrine och den rätten delades av oss båda. Den fjärde rätten skulle också delas och det var lamb loin, chocolate chorizo, caramelized onion flan. Även femte rätten skulle delas och det var ost bleu de basque, arrope. Allt avslutades sedan med hur mycket sötsaker som helst. Det måste erkännas att det hade varit bättre om det varit lite, lite mer mat och mindre av chocolate cake, chocolate mousse, porcini syrup, puff pastry, almond pastry cream, date and fig puree och caramel nut melange.




Shopping i University Village



I vår jakt på att hitta Converse de där gympadojorna som är beställda av mina tjejer så har vi rännt runt i hur många butiker som helst. I skobutiken Sole Food fanns heller inga Converse men väl ett par varmfodrade Tretorn boots som Jacob förälskade sig i och därmed blev de förstås inköpta.

På promenad i Arboretum


En våtmark mitt i staden. Här kan man gå på vattnet! Och vackert som sjutton är det. HUSKIES hemmaarena har den maffigaste utsikten man kan tänka sig och nedanför plaskar både fåglar och kanotister omkring i vätan.



Gångar mellan öarma och små informationstavlor talar bland annat om att man inte ska käka fisken och inte heller mata fåglarna. Den lilla bilden visar den stora vägen som går rakt igenom naturområdet. I trafikens mekka gäller det att få både människans behov av natur och bilar att gå ihop. Det var fint att gå här men lite knasigt att höra bilarna susa förbi hela tiden.




Fåglar och båtar och bävrar (inte på bild) och bilar allt i en harmonisk röra!


Kulturinslaget


Jag måste verkligen slå ett slag för MOHAI-Museum of History and Industry- ett verkligt härligt och kul museum. Rekommenderas varmt.

UP



Hoppas att alla har sett UPP - en riktigt bra film. När Jacob och jag var i Ballard så såg vi verklighetens UPP. Huset som ligger inklämt mellan enorma nybyggen. Till höger om det lilla huset står en Baja-Maja men här heter det Honey Bucket vilket jag tycker är ett mycket mer poetiskt namn.


Båtliv i hamnen

Vardagsbilder


Skolbussen det dagliga trafikinslaget. Cowboyen på bilden är inte lika vanligt förekommande. Jag såg faktisk en livs levande indian också men honom kunde jag inte fånga på bild. Bredvid cowboymannen har Milo sträckt ut sig på soffan i väntan på att med största försiktighet ta sig ner i badbasängen. Pistolskylten känns rätt absurd men är också ett inte ovanligt inslag i vardagen och mot detta hot som alla vapen som finns kontrasterar Milo och Dharas pitoreska skolgård. The Valley School som till och med har ett lite hönshus på skolgården.





Bellevue - the hometown of Bill Gates


Utsikt från Bellvue mot Seattle och med The Olympic Mountains i bakgrunden


Bellvue Square det största shoppingcenter som jag någonsin har sett. Men jag har ju långt ifrån sett allt. I alla fall så fann jag här på Lady Footlocker de hett eftertraktade vita Conversen.
Jag kommer alltså hem med dem på måndag.

Hamburgerrestauranger


Jacob och jag har prövat några restauranger McDonalds, Johnny Rockers men Red Robin här ovan blev en favorit. Här såg jag den enda frihetsgudinna som jag lär se och så fick jag musselsoppa i stället för hamburgare.

Madison Valley

Avslutar den här blogginlägget på Jakecare med en bild från den del av Seattle som jag lärt känna bäst. I morgon är det barnkalas för Milo som fyller 8 år och på söndag morgon reser jag mot Sverige bara jag lyckas ta mig igenom alla kontoller på flygplatsen. Stort och varmt tack till the Greenbergs, Jacobs värdfamilj, för att jag fått bo hos dem och blivit så väl emottagen. Bye, bye!

Det var typiskt Seattle-väder här idag. Det regnade konstant hela dagen. Det gjorde förvisso inte särskilt mycket eftersom jag och mamma spenderade dagen inomhus med att fixa och dona. Sen har jag ju fått/köpt mig en ny leksak, en Ipod:)
Jag har ställt mig på vågen, som inte är en ovanlighet men, där stod det att jag vägde 91.2kg! Jag var tvungen att dubbel kolla det och ändrade inställningarna till pounds istället. Jo och där står det 202 Ibs vilket blir ca 91-92kg. Beach 2010 är ju helt klart något som satsas på! Byxorna är inte mindre, inte är de större heller. Slutsats är då att jag behöver förbränna mer och fortsätta lyfta skrot. Förövrigt ska jag börja med yoga i februari. Bastu-yoga eller något liknande. Det är i ett ca 40graders rum som det görs i! PUH!

Mamma är ju här på besök, om ni inte visste det så läs det tidigare inlägget...och diverse andra där jag kanske nämnt att hon skulle komma hit. Bilder har tagits, måltider av olika variationer och kvaliteter har kosumerats, shopping, turistande och besök på museum har gjorts. Mer om detta vid ett senare skede, antagligen när mamma har åkt nästa söndag och jag känner mig inspirerad att skriva lite.

Nog! Nu ska jag ha kramkalas med mina kuddar

Tåg från Stockholm till Göteborg och efter några dagar med familjen, pepparkaksbak och Åsas 40-årsdag m.m. var det dags att resa till Seattle. Planet gick från Landvetter kl 07.40 på julaftons morgon och enligt resplanen skulle jag landa i Seattle på julaftons kväll 19 timmar senare. Jag bytte plan i Frankfurt och i Calgary i Canada.


Morning view over Canadian farmland

Bilden från flygplansfönstret tog jag när vi flög in över Canada där jag fick byta plan i Calgary. Planet från Calgary till Sea-Tac flygplatsen i Seattle visade sig inte fungera som det skulle strax innan vi skulle lyfta. Jag fick därför vänta i två timmar på att ett fungerande plan kunde ta mig och resten av resenärerna den sista biten, ca 1,5 timmars flygning, till Sea-Tac. Bilden ovan facinerade mig och min Canadenska medresenär förklarade att all odlingsbar mark i Canada delas in i fyrkanter vilket gör att bilden från ovan blir så här fin när marken är snötäckt. Att byta plan i Canada för att resa in i USA var en pärs som kräver en särskild utläggning och en varning. Var förberedd på väntan och köande och andra besvär samt risk att inte hinna med anknytnande plan.

Men efter en jäääättelång resa med bara några timmars försening kom jag till Seattle på julaftons kväll klockan 20.30. Efter att ha varit vaken i 24 timmar sov jag 12 timmar på raken för att vakna upp till en strålande dag. Jacob tar med mig på den första utflykten som går till The Olympic Park. Där kan jag njuta av utsikten över the Puget Sound med Mount Rainier i bakgrunden. Det berget syns från alla håll i staden och är verkligen en imponerande syn. Frågan är om Jacob någon gång kommer att bestiga det berget tillsammans med sin värdpappa?

View from Elliot Bay with Mount Rainier in the background!

Bryggan med det lilla huset är till för folk som vill fiska. Staden präglas av närheten till vattnet och här har man skapat fiskemöjligheter för folk utan båt. Förmodligen är allt bekostat av donationer. Överallt där något är till för allmänheten en bänk eller en liten utsiktsplätt finns det också en anslagstavla som talar om vilken familj eller organsiation som skänkt pengar för ändamålet.

What a hilly city!

Staden är byggd på sju kullar och på en av de häftigaste bor Jacob med sin familj. Här står han och väntar på att barnen ska komma ut så att han kan köra i väg oss till dagens aktivitet som är skridskoåkning i en inomhusanläggning.

The Swedish Pepparkakshus

På IKEA i Southcentre hittade vi delarna till detta pepparkakshus. Annas pepparkakor i Tyresö gör sådan. Vi är nästa grannar och så får jag sätta ihop huset här i Seattle. Jacob, Dhara och Milo garnerar med Smarties för vi hittade inga Non Stop. Glacyren är inte lika vit som hemma men det syns inte på bilden. Hittade någon Organic pudersockervariant som funkade tekniskt lika bra men tristare i färgen. Hela Seattle är Organic- och återvinningsfixerat - känns OK och hemmalikt. Pepparkakshuset fick slutligen en drömfångare, formad av smält socker, på skorstenen vilket jag tycker är passande i denna del av världen med genuin indianbefolkning.

The International Fountain

Det är nyårsdagen den 1 januari 2010 och det märks inte alls här. Ingen Nyårskonsert på SVT och ingen backhoppning från Garmich. Men dagen går ändå. Jacob jobbar som vanligt och vi tar barnen och åker i väg för att roa oss. Milo åkte skridskor tillsammans med Jacob. De höll på i tre timmar men Dhara tröttnade efter tre minuter. Hon blev riktigt glad först när hon fick gå ut i ösregnet med ett paraply. Hon såg ut som en vandrande svamp och jag som inte hade något paraply så ut som en dränkt katt efter en stund och blev våt ända in på skinnet. Regn och rusk är den här stadens signum. Jag ska alltså vara glad som haft flera mycket vackra dagar.

What a hilly city, part 2!

Staden är full av stora enfamiljshus som klättrar upp med bergväggarna som ligger runt Lake Washinton och Puget Sound. Villaområdena kan vara fantastiskt fina medan andra är fantastiskt enformiga. Här är inga fyra meter mellan tomtgränserna och det känns oftast som om husen klättrar på varandra och inte bara på bergväggarna. Nere i City Center finns förstås en del riktigt höga hus och på den här bilden kommer vi körande på Madison street och nere mellan husen skymtar vattnet i Puget Sound fram.

The Hilly city, part 3!

För att komma upp till familjen Greenburgs hus på 36 Ave. East, huset ligger mitt i en backe, är det tvåhundra steg att gå och det känns som att gå rakt upp i himlen. Trottoarena är på vissa ställen bygda med betongklackar, som till höger i bilden, där får man ta spjärn så man inte glider baklänges. Förra året vid denna tiden drabbades staden av snöovänder. Skolorna fick stänga, det fanns inte sand tillräckligt och gick inte att ta sig fram på dessa backiga vägar. Frågan är om sand hade räckt för att göra denna backe körbar.

Jag såg filmen Goodfellas igår och blev mäkta imponerad. Att jag har låtit det dra ut att se filmen när jag har ahft den på datorn i ca 6månader förstår jag inte. Däremot är jag inte like exalterad som den här killen. Så här uttryckte han sig:

Att se den här filmen kan liknas vid att bli avsugen samtidigt som man rider på en robot-drake ute i rymden medans man skjuter hejvilt med två maskingevär, det vill säga oerhört tillfredställande. Från första sekund är jag fast och jag vill inget annat än att filmen ska fortgå tills min oundvikliga död av undernäring, för att sedan kunna fortsätta se mästerverket på det astrala planet med ett utökat medvetande och högre förståelse. Inte ens då tror jag att jag skulle kunna uppskatta filmen så mycket som den förtjänar. Om alla religioners gudar gick tillsammans för att skapa en slutgiltig gåva till mänskligheten innan de förgör oss alla så skulle de skapa Goodfellas. Jag tvivlar starkt på att Scorsese gjorde den här filmen, det måste snarare varit någon utomjordisk super-ras med hjälp av universums mest avancerade AI som tillsammans med Chuck Norris skapade mästerverket. Vore det dessutom någon film som faktiskt skulle spöa Chuck Norris, då vore det den här. Jag gillar den här filmen och jag rekommenderar dig att se den.

Lite väl färggrant för min del iaf, men roligt att läsa. Chuck Norris är grym på så många sett men att skapa film är nog inte hans esse.

Helen, 21år, japansk fotohälsning

Hot Tub utomhus

Jag med barn i Hot Tub

När jag ligger i vattnet

Amerikanska flaggan är med för dramatisk effekt

Stranden som barnen lekte runt på

Fina berg som sticker upp över molnen

Alla barnen minus bebisen. Och mig förstås.


Ja det var en riktigt rolig och härlig dag. Full rulle förstås med en 4åring, 2st femåriga tvillingar och en 7åring. Men mycket enklare att hantera när de alla får leka jämfört med när man ska underhålla alla själv. Stort tack till Helen!

Den 23 december 2009 tog jag mig friheten att visa er hur fint PugetSound är på en fin dag...samtidigt som jag tar ett dopp.

Helen filmade detta med sin kamera, men jag har även en snutt på min som jag lägger upp om inte all för lång tid.
Då är det bara att dricka morgon kaffet så är det dags att jobba igen.
Godjul på er alla där hemma i sverige och även er här i USA!


ps. Mamma kommer idag! 18.30 ,lokal seattle tid :) Får jag kanske den bästa julklappen i år?

Jullovet är här. Det innebär 10timmars arbetsdagar, vilket inte händer så ofta men, med barn som blir lätt uttråkade så gäller det att man håller igång. Det blev en resa till Woodlandpark Zoo med Helen, Karin och är det tre barnen som Helen tar hand om. Enkelt, kul och skrämmande :) Ormar är ju det...

Lilla typer här till höger är Tryggve.


Här står jag i apati och kan inte slita bort blicken från boan


Här är vännen min som van pigg nog att röra runt på sig.


Aporna Milo, Lisen, Eva och Dhara.
En liten tröst promenad bredvid kängeru hagen.

Aporna attackerar super Aupairen

Matpinne till alla barnen i fågelhuset.

Och den gladaste av alla där. Tryggve.

Tack för bilderna Helen!

Nej, jag gillar inte banker. Visst är dem trevliga när man knatar in och vill öppna ett konto. De rullar fram röda mattan, erbjuder kaffe, påtår och om jag bad om det skulle jag säkert få manikyr och en runda på frisersalongen. Men att vara tydliga med saker och ting, det funkar inte riktigt.
Minns när jag knatade in första gången för att starta ett konto och jag hade gått igenom hela smörjningen, berättat vad jag jobbar med, vart jag bor, hur hög min inkomst är etc. De frågade hur högt tak jag ville ha på mitt kredit kort.
- Ursäkta?
- How much credit would you like to have on your account?
- Eh, no! No credit for me, credit is the DEVIL!
Jag kunde har skaffat mig ett kredit kort och tydligen fått upp till $2000 i kredit med en inkomst som är lägre än den svenska A-kassan!
Det har ju i och för sig inte en aning om vart i sverige jag kommer ifrån eller hur de ska få tag på mig. Vilket innebär att jag skulle i slutskedet på mitt år här be om ett kredit kort och maxa det ett par dagar innan avfärd. Najs! Massa shopping, en semester i mexico, och uppgradering till förstaklass på flyget hem medmera. Nackdelen är att jag inte skulle kunna resa tillbaka till USA igen utan att behöva betala/be arresterad på många år, om någonsin. Vem vet, jag kanske är så trött på landet vid årets slut så att jag bestämmer mig för att inte återvända och hoppa på segertåget med tunt lager plast i fickan och skrika "KORKA MOETTEN FÖR ATT PLASTIC IS FANTASTIC!!" eller om jag är på en sunkig strippklubb i LasVegas "ta't lugnt tjejen, pappa betalar".

Nå, bartendern kanske inte var det bästa jag stött på men han visste vad tre vilsna ungkarlar ville ha. Förslag på olika sorters vätskor att konsumera, namn på olika hoptot av dessa vätskor, någon som är bevingad med lokal information och kanske viktigast av allt, snabbt service när krusen börjar torka ut.
I mitt tidigare inlägg, Virgin PC, så hade jag kanske ett par intressanta och roande bisatser men kunde inte fatta mig till något som faktiskt är konkret och något mer sanningsbaserat. Fantasin drar iväg och att snurra runt roliga ord i en kittel för att sedan komposera en uppfattningsbar mening av det, är kanske inte det bästa sättet av ge avtryck av vad (vissa) svenskar står både politiskt och socialt.
Den ända som vågar ställa ner foten och ge mitt vilseledande skrivande ett riktmärke att följa är även den personen som lyckats få mig att komma ihåg varför jag tycker bättre om att bli fotograferad på min vänstra sida istället för högra.

"I detta socialistland som du uppfostrats i styrs idag mest av "de nya moderaterna" och därmed ett minne blott. Ett av de senaste inslagen i förändringsarbetet mot lägre skatter och större valfrihet är att svårt sjuka ska stå till arbetsmarknadens förfogande när de vaknat upp på intensivvårdsavdelningen eller blivit utskrivna från psyket. Det är inte solidariskt längre att vara svårt sjuk och det är inte heller längre läkarna som bestämmer vem som är sjuk eller frisk. Det är tjänstemän på försäkringskassan som bestämmer det. I alla fall när ansvariga politiker får bestämma. Och de får de ju!"

Detta täcker ju förståss inte hela det politiska läget i "världens bästa land" men ger en persons, två med mig, syn på hur fel saker och ting kan gå när folk inte kan se längre än vad näsan räcker.
Jag förstår inte hur folk vill lägga sin röst på ett politsktikt parti som slår bort pelarna som sveriges demokrati bygger på och som dessutom leds av, vad påminner mig och en del vänner på söder,  en kalv. Ett slag underbältet? Jo, börjar väl kanske återgå till "ordkitteln".
Men, jag är inte en politiskt korrespondent. Jag har ingen journalistisk bakgrund och vill bara kunna utytrycka en del tankar och funderingar. Varken jag har fog för det jag har att säga eller inte, så vet jag att jag kan sitta på min pedestal som en pompös översittare med min "internationelsvensksocialistdiplomatiska"- bakgrund och ändå känna vördnad, solidaritet, veneration och ödmjukhet mot de som jag delar plats med. Oavsett om dem är blodtörstiga karnivorer, föräldralösa lamm eller vilseledda politiker.

Vilka slags avtryck gör man på sin omgivning när bartendern kommer ihåg ens namn, livshistoria, två vänners resa och slut destination, samt vad man gillar att dricka? Är det så att jag och mina vänner har denna pondus som förmedlar en slags, vad ska jag kalla det utan att låta som en pompös översittare, respekt? Kan det vara våran naturliga förmåga att dra till oss uppmärksamthet för att sedan svepa in oss i den som om det vore ett silkeslakan? Har den internationelsvensksocialistdiplomatiska uppväxten skapat sociala kameleonter som med vördnad, solidaritet, veneration och ödmjukhet till och med fått de mest blodtörstiga karnivorer att omfamna föräldralösa lamm?

Nej, det var bara en ruggit bra bartender!