Jakecare

Nå, bartendern kanske inte var det bästa jag stött på men han visste vad tre vilsna ungkarlar ville ha. Förslag på olika sorters vätskor att konsumera, namn på olika hoptot av dessa vätskor, någon som är bevingad med lokal information och kanske viktigast av allt, snabbt service när krusen börjar torka ut.
I mitt tidigare inlägg, Virgin PC, så hade jag kanske ett par intressanta och roande bisatser men kunde inte fatta mig till något som faktiskt är konkret och något mer sanningsbaserat. Fantasin drar iväg och att snurra runt roliga ord i en kittel för att sedan komposera en uppfattningsbar mening av det, är kanske inte det bästa sättet av ge avtryck av vad (vissa) svenskar står både politiskt och socialt.
Den ända som vågar ställa ner foten och ge mitt vilseledande skrivande ett riktmärke att följa är även den personen som lyckats få mig att komma ihåg varför jag tycker bättre om att bli fotograferad på min vänstra sida istället för högra.

"I detta socialistland som du uppfostrats i styrs idag mest av "de nya moderaterna" och därmed ett minne blott. Ett av de senaste inslagen i förändringsarbetet mot lägre skatter och större valfrihet är att svårt sjuka ska stå till arbetsmarknadens förfogande när de vaknat upp på intensivvårdsavdelningen eller blivit utskrivna från psyket. Det är inte solidariskt längre att vara svårt sjuk och det är inte heller längre läkarna som bestämmer vem som är sjuk eller frisk. Det är tjänstemän på försäkringskassan som bestämmer det. I alla fall när ansvariga politiker får bestämma. Och de får de ju!"

Detta täcker ju förståss inte hela det politiska läget i "världens bästa land" men ger en persons, två med mig, syn på hur fel saker och ting kan gå när folk inte kan se längre än vad näsan räcker.
Jag förstår inte hur folk vill lägga sin röst på ett politsktikt parti som slår bort pelarna som sveriges demokrati bygger på och som dessutom leds av, vad påminner mig och en del vänner på söder,  en kalv. Ett slag underbältet? Jo, börjar väl kanske återgå till "ordkitteln".
Men, jag är inte en politiskt korrespondent. Jag har ingen journalistisk bakgrund och vill bara kunna utytrycka en del tankar och funderingar. Varken jag har fog för det jag har att säga eller inte, så vet jag att jag kan sitta på min pedestal som en pompös översittare med min "internationelsvensksocialistdiplomatiska"- bakgrund och ändå känna vördnad, solidaritet, veneration och ödmjukhet mot de som jag delar plats med. Oavsett om dem är blodtörstiga karnivorer, föräldralösa lamm eller vilseledda politiker.